måndag 12 november 2012

Inne i flocken!

Så! Jag hade egentligen tänkt skriva det här igår kväll, men de senaste dagarna hann ikapp mig. Med en sjuk dotter i huset ovanpå 130 mils körning i helgen, kombinerat med all anspänning och nervositet hamnade datorn ganska långt ner på listan...

I söndags träffade då Yoric sin nya flock. Han är och förblir en helt vettig hund, så egentligen borde det ju inte vara några problem, men det är ändå något som på sätt och vis varit avgörande för fortsättningen. Om det inte funkat hade vardagen blivit betydligt mer komplicerad för oss, kanske till och med ohållbar.
Vi körde till Linnébygdens hundägarförenings fina plan utanför Loshult; en neutral plats som dessutom är inhägnad. Planen var att först låta honom träffa Malin och sedan de andra hundarna en och en.
Malin hade ägnat helgen åt att koka älglunga (sic!) att använda som kombinerad muta och belöning, så där stod hon med händerna fulla av gott. Yoric hälsade på henne, något överväldigande men ändå utan att dra iväg, tog en bit älglunga ur handen på Malin...och spottade sedan ut det och gick tillbaks till mig och åt torr leversnitt. Husses hund! :-D

Första hunden på tur blev Freja. Aussie och aussie kan inte gå fel tänkte vi. Mycket riktigt, efter att ha hälsat på varandra i koppel släppte vi dem lösa och de satte av runt planen så jorden sprutade om tassarna. Yoric sträckte ut på riktigt, Freja verkade mest överlycklig över att äntligen ha hittat någon som kan mäta sig med henne. Vi kopplade dem igen efter ett par varv, dels för att inte riskera någon överansträngning, dels för att spara lite energi åt de andra.

På planen stod en balansbom, som jag provade att klicka upp Yoric på. Helt klart han han gjort det tidigare, han gick hur fint som helst över, lite senare sprang han dessutom bort till den och gick över själv. Jag hann fram för att få ner huvudet på honom på vägen ner, men det hade nog egentligen inte behövts.

För min del var det jag oroade mig minst för att låta honom träffa Chevy. När hon möter en hund hon inte vill ha med att göra visar hon det genom att totalt ignorera. Hon hälsade pliktskyldigt på Yoric, men han läste direkt att det här inte var fråga om en lekkamrat, mer en belevad gammal tant. :-) Om man kan kalla en hund socialt kompetent vore det perfekt för att beskriva Yoric i fråga om hundmöten, kontrasten mellan det hejdlösa härjandet med Freja några minuter innan och det stillsamma följandet för att se vad Chevy luktade på var total.

Eldprovet var väl egentligen Billie, schäfervalpen. Fast valp och valp, hon är ju nu då sju månader och lika stor som någon av de andra hundarna, så vi kanske får börja se henne som en unghund snart. Hon har blivit skrämd av en annan hund och kan vara ganska nervös när hon möter nya hundar. Hon kan skälla och stressa upp sig, men det är väldigt lätt att bryta av. Hon skällde en del även denna gången, sedan gick vi ett varv runt planen med båda hundarna kopplade. När Billie började slappna av mer släppte vi dem och de for iväg precis som Freja och Yoric gjort tidigare. Så gott att se! Här bröt vi något tidigare, ingen av hundarna är redo för några större påfrestningar ännu.

Så, hem till Malin för lite mat, och där visade Yoric upp en del av de saker som behöver jobbas med. Jag satt i kökssoffan och Yoric låg vid mina fötter. Freja ville fram och hälsa, och då markerade han vakt mot henne. Freja är inte sen att ta en fight om läge uppstår, så det blev en del oväsen under bordet. Det var lätt att bryta, så det var inget allvarligt, men det var ändå bra att se så jag kunde vara uppmärksam på det.

Hemma med både BC och aussie tog vi det lugnt, gick en runda, och tog kväll. Yoric hade fortfarande inte fått full koll på sin nya situation, så en del guidance fick jag ge honom, runt matskålarna, runt soffan med katter och annan hund, men inga stora saker. Dessutom - han får ihop det oerhört fort, så det gick att se framsteg hela tiden.

Igår var jag tvungen att lämna dem själva en stund för första gången och köra in till ett möte. Chevy fick vara bak kompostgaller i vardagsrummet, Yoric fick tv-rum och kök. Jag gruvade mig en del för det, men någon gång måste man börja.
När jag kom hem skällde han inte ens, och jag var nästan mer oroad över det när jag satte nycklarna i dörren än något annat. Men inget hade hänt, han verkade ha tillbringat morgonen i soffan. Gottegris!

Under dagen fick han sedan, i portioner, träffa nya människor. Först kom Essy och hennes mamma. Jag var ute och tränade lite på gräsmattan, och det mötet gick helt utan problem. Han var väldigt försiktig med Essy, han kände väl att hon var både liten och sjuk.
Senare kom då Amanda och William, inga problem där heller. Han hanterade den nya situationen med betydligt mer liv och rörelse i huset väldigt bra.



När man talar om hästar beskriver man dem ibland som "ärlig". Det är ett ofta använt och lite diffust formulerat uttryck, men vad det betyder för mig är en häst som i varje given situation gör sitt bästa. "Arbetsvillig" räcker inte för att beskriva det, en ärlig häst bjuder dessutom in till kommunikation och lätt hantering.
Jag skulle vilja beskriva Yoric som ärlig. När en ny situation uppstår söker han sig till mig, måhända bara med en blick eller ett vinklat öra, för att se hur vi ska bete oss. När jag lockar honom till mig, till exempel när det kommer bilar, svarar han helt och hållet. Vissa saker tar fortfarande över ibland, till exempel vill han gärna fara ut mot katterna precis när de hoppar upp i soffan, men de situationer där han reagerar så blir färre och färre. Dessutom är han otroligt lättläst, han visar tydligt sina avsikter. Han passar mindre och mindre på mig och har inga problem med att ligga kvar när jag reser mig för att gå och hämta något i köket eller kelar med Chevy.

I morse, när vi vaknat och låg kvar i sängen, kröp han upp och lade sig vid Essys fötter med en djup suck. Att se honom gå från så överdrivet vaksam och lättstressad till att ligga utfläkt vid fotänden av sängen på TVÅ dagar känns för mig som ett smärre mirakel. Men helt i linje med vad Eva berättat om honom, om hur hans utvecklingskurva sett ut och om hur hans respons är.

Jag längtar tills säg, nästa vecka, när vi har landat ytterligare och kan börja jobba tillsammans lite mer på allvar. Första steget har hela tiden varit att han ska in i flock och hem, och dit är han på mycket god väg.

Men - det mesta är ännu ogjort - underbara framtid! :-D

5 kommentarer:

  1. Det ska bli spännande att följa er resa tillsammans! Jag har aldrig träffat Yoric men äger en storasyster till honom, MiVinna's Avila "Ila". Även Ila är en omplacering och jag har förstått att de på vissa sätt är ganska lika varandra :)

    Lycka till med allt!

    SvaraRadera
  2. Vad härligt att Yoric äntligen har hittat "hem". Jag kommer gärna tillbaks hit för att se vad ni hittar på. Lycka till med fina killen!

    SvaraRadera
  3. Underbar läsning! :-)

    SvaraRadera
  4. Tack ska ni ha! Om det är spännande för er är det inget mot vad jag känner! :-) Han är ju bara SÅ mysig, men jag längtar som sagt var till att börja jobba så smått med honom.
    Och så grämer jag mig fortfarande över att jag inte hade kameran med när han träffade Freja, det var a match made in heaven. :-)

    SvaraRadera
  5. Det er berre heilt knall å lese at det går så bra- fantastisk godt!

    Kunne ikkje blitt bedre enn dette for Yoric-gutten :-)

    SvaraRadera